welosecontrol

Tack Kent!

Imorgon släpper Kent sitt nya album "Jag är inte rädd för mörkret". På kent.nu går det redan att lyssna på fem av låtarna och de är bra! Riktigt bra! Jag längtar till sommaren då vi skall se dem live igen:) Dagen idag är förgylld av att jag kommer få fem nya Kentlåtar att lyssna in imorgon:)

//Mika

//Mika

När man skall göra styckeindelning här på bloggen (som jag precis gjorde) behöver man en kod. Jag har ännu inte lärt mig koden utantill utan måste varje gång jag skall dela på två stycken spara inlägget i utkast, gå till alla kommentarer, leta upp en kommentar från november 2010 (vilket inte är jättesvårt med tanke på antalet kommentarer vi får) och sedan kopiera koden som någon snäll läsare skrivit där. Jag frågade alltså i ett inlägg för 17 månader sedan hur man skulle gå till väga för att göra en styckeindelning, något jag ännu inte lärt mig. Bloggdesign är inte min grej. Ibland tänker jag att det skulle vara kul att ändra teckensnitt när jag skriver eller slänga in några ord i en annan färg, lite som att äta pannkakor till frukost emellanåt, men så inser jag att nej, det är omöjligt för mig att genomföra. Tänker i alla fall ge mig själv i läxa att lära mig koden utantill, den är inte jättesvår..:

<p></p>

Det blir lätt deprimerande när jag tänker på hur många minuter av mitt liv jag lagt på att leta upp den koden. Det är som när man räknar ut i hur många dagar man bortat tänderna. Det är lite för mycket information för vårt eget bästa. (Typsikt att jag lyckats få ett annat teckensnitt på det här stycket nu när jag skrev att jag aldrig lyckats med det. Dock vet jag inte hur det gick till... Det är oönskat i det här fallet.)

//Mika

Jag tänker på möjligheten att få studera någonting man är intresserad av. På att få engagera sig i de nationer och utskott man vill lägga tid på. På att få välja ett boende bland människor man vill göra till sin vardag. På att få ha tentaångest och inse att vad som än händer så spelar det ingen roll om hundra år. På att få inreda sitt egna rum. På att få träffa nya människor varje dag. På att få läsa om sin framtida utbildning och inte kunna sitta still för att man är så exalterad. För att vad man än inser dagen efter att man gjort dagen innan så känner någon någon som gjort någonting värre. På att få reda på att man klarat en tenta man trodde att man inte klarat. På att få gå på sittningar med alla möjliga teman. På att få vara precis hur spontan man vill. På att man inser att man sitter full på en föreläsning och tycker att man är grymmast i världens för att man i alla fall är där. På att få hamna i djupa samtal med människor man inte visste fanns för ett år sedan. På att man kan komma med vilken galen idé som helst, för oavsett vad har någon gjort något mer galet. På att få flytta hemifrån och testa sina egna vingar och inse att livet är det bästa vi har.

Det är så värt (jag använder det uttrycket hela tiden, fult som det är) att inse hur bra man har det.

När jag gick på min förmiddagspromenad i torsdags lyssnade jag på låten Closer. Jag var mitt uppe i fixandet av världens mysigaste rum och framför mig låg en påskhelg i Göteborg med familj och vänner (klyschigt men sant) vilket gjorde att jag inte kunde gå i normal takt, jag studsade fram. Ännu har helgen inte svikit mig, det är så skönt att komma hem och att allt är som vanligt. Borta bra men hemma bäst. Nu har jag två hem, två ställen som känns bäst:)

Kanske att jag försöker säga Carpe Diem. Även om jag inte har det inristat i någon utav mina ringar så känns det ibland så. Eller kanske snarare "fånga livet". För oavsett var i livet eller var på jorden man befinner sig kan man alltid göra det bästa utav situationen, så mycket kan jag säga utan att ljuga:)

Jag kollade upp musikvideon (kände att jag lyssnat tillräckligt mycket på låten för att inte bli påverkad av videon) och tänkte först att den var alldes för, jag vet inte vad. Traditionell? Klyschig, för att använda ordet igen. Men så såg jag några sekunder till och insåg hur gullig den faktiskt är. Idén är riktigt charmig. Låten är i vilket fall som helst allt annat än dålig:)

Försök sitta still till den här ni!

//Mika

(hinner tyvärr inte skirva mer, lovande Isa att publicera nu)

//Mika

//Mika

Dålig uppdatering och det endast på grund av att det har hänt mycket det senaste. Jag har flyttat in i mitt alldeles egna rum (för första gången) och det känns allt annat än dåligt. Det är inte helt klart ännu men på god väg. Idag svängde jag, Isa och Karro ihop en påskmiddag innan vi alla åker hem till våra familjer under långhelgen. Det blev en mysig middag:)

//Mika

Efter en helg utan minsta tanke på skolböckerna borde jag vara nergrävd i dem just nu. Men så är inte ritkigt läget. Isa är på föreläsning och tills dess att hon kommer hem så att vi kan äta ihop lär jag inte slå upp någon bok.

Jag har varit runt alldeles för mycket på facebook idag och konstaterat två saker. Jag vet att det är abosolut förbjudet att kalla oss för "Btg" men jag gör det ändå eftersom jag inte vet hur jag annars skall prata om oss. Det första jag har konstaterat är att jag saknar er. Jag längtar till sommaren när saker och ting kommer bli lite mer som vanligt än vad det är nu när vi ses någon enstaka gång i månaden. Som tur är har jag Linnéa i staden där jag bor.

Det andra konstaterandet handlar om att jag tror att vi är bäst. Jag tror verkligen det. Antagligen tror många att de har det bästa och det är fine, det bryr jag mig inte om. Det betyder inte att vi inte har det för det. Ibland önskar jag att vi alla var i Lund och fick uppleva samma saker. Sedan slår det mig att vi skall vara på olika håll och leva olika liv.

Btg är mitt gäng, det låter som lågstadiet men det är det inte. Vi har gångavstånd till varandra och fotboll, grillkvällar och promenader är det som har fört oss samman. Vi har något unikt som är få förunnat, så mycket kan jag vara säker på. Det är en ball känsla, att ju längre bort vi kommer från varandra, desto mer älskar jag er. Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst, som faktiskt hade varit roligt att läsa, men jag måste ta tag i mitt liv och göra annat. Ni är i alla fall de bästa jag har:) Hihihihihi

//Mika

"Godmorgon! Mellan kl 09.00-09.15 kommer frukost vara uppdukat

//Mika

Wooooooooop en Luleåbo och en Lundabo, jag längtar tills vi ses igen:)

//Mika

Looooove!!! // Linnea

Förra terminen läste jag en översiktskurs i psykologi.

Den här terminen skulle jag läsa en kurs i antingen socialpsykologi eller kriminologi.

Men så blev det något sådant där härligt  "tekniskt fel" när jag skulle tacka ja till min plats. Ni vet, ett sådant fel som ingen i hela världen kan hjälpa. Så jag tackade inte ja.

Istället fick jag efteranmäla mig på det som gick och är numera filosof inom praktisk filosofi. Det kändes till en början som ett ritkigt bottennapp men visade sig vara långt över förväntan och nu är det ritkigt roligt.

Under en av veckans föreläsningar fick vi lära oss det här (för att ni skall få ett hum om vad det handlar om):

Det här är förresten det mest strukturerade jag stött på hittils i den här kursen och det är ritkigt roligt!

//Mika

Idag hade jag en sen föreläsning så jag tänkte att jag skulle städa på mitt rum innan. Problemet var att det var alldeles för stökigt. Eftersom jag sitter halva städtiden framför datorn var det inte så konstigt att jag spillde mjölk över den när jag städade, facebook:ade och åt frukost på samma gång. Jag kanske inte är en sådan wonder woman som jag tror att jag är. Mjölken var i alla fall droppen för min kassa städning, jag gav upp.

Istället hårtorkade jag datorn lite (den slocknade efter att mjölken spridit sig över tangentbordet). Linnéa har lärt mig att hårtorka sådant jag spiller vätska över (kameror, mobiler, datorer) och det slog mig idag att det är förvånandsvärt att det faktiskt fungerar med tanke på att hårtorken blåser mjölken längre in i datorn (i det här fallet). Blåser man riktigt länge kan jag köpa att all vätska kanske avdunstar men så länge blåser jag inte. Idag blåste jag tills dess att jag inte såg mjölken längre, det man inte ser har man inte ont av, right?

Det blev tjatigt och konstigt att skriva om mjölken. Jag hoppas ni förstår, det är viktigt för mig att ni gör det.

//Mika

Som alltid har studentlivet mycket att erbjuda men konstigt nog är sömn inte en av de sakerna. Efter tolv timmars jobb i lördags lade jag mig i sängen medveten om att jag skulle upp knappt fyra timmar senare. För att göra vad? Fiska givetvis! Det är så vi studenterna får det att gå runt, vi fångar vår egen mat. Dock gick det inte riktigt som planerat så det blev den dyraste fisken jag någonsin "köpt". Sju timmar till havs med Calle och Angelica var bra terapi för själen. Trots att det var polarvinter och vi var påklädda med fem lager så kändes det att våren var på väg när solen lös oss i ansiktet:)

//Mika

//Mika

Men ändå så vill jag skriva för att andra läser, givetvis. Annars hade jag kunnat skriva i min dagbok som jag har under min säng. Jag tänkte häromdagen att jag vill att våran blogg är något man läser till kaffet som man tar i pluggpausen. Jag själv har en sådan blogg, varje gång jag kommer på att jag inte kollat in den på länge så blir jag överlycklig. Det går också bra att vara en blogg man läser på morgonen innan man börjar plugga. Man behöver faktiskt inte ens vara aktivt pluggande för att få läsa, bara kaffet är med i bilden. Sådär mysig mysläsning.

Men så slog det mig. Jag har ingenting att skriva om.

Helt ärligt så var det mycket lättare när jag jobbade på Ica och spenderade tiden utöver jobbet i stallet. Det hände hela tiden saker som var värda att dela med sig av då, saker som var så meningslösa att de blev dagens vitkigaste. Nu, utan Ica, händer det inte lika mycket skrivvärda saker.

Fast nu ljuger jag lite, för det finns ingenstans det händer så mycket som det gör i Lund. Men de där dagliga missförstånden vid kassan som får en att undra varför man jobbar där finns inte längre kvar i min vardag.

Jag får jobba lite på att försöka hitta saker att skriva om. Att skriva om vad jag ätit och har på mig intresserar mig inte.

Men för att ändå göra det så har jag haft på mig den här ansiktsmasken a la blåbär. Det står på förpackningen att även om den ser jättefin ut och luktar väldigt gott så får man inte äta den. Nooooooo, tänk vilken 2in1-grej det hade varit annars!

//Mika

Här är en liten blandning av bilder från lund.. Vill aldrig åka härifrån

Kör

De Man

Bang

Gooosi

gbg nation

efterfeest hos linus och adrian (classic)

sara och jag vinner bp som vanligt

trygve förlorar som vanligt...

jag och sara vinner (igen)

sthlm-nations egen bar (det finns riktigt en riktigt nice film från den här kvällen som kommer upp snart....)

Liiinus :)

//Mika