welosecontrol

Men ändå så vill jag skriva för att andra läser, givetvis. Annars hade jag kunnat skriva i min dagbok som jag har under min säng. Jag tänkte häromdagen att jag vill att våran blogg är något man läser till kaffet som man tar i pluggpausen. Jag själv har en sådan blogg, varje gång jag kommer på att jag inte kollat in den på länge så blir jag överlycklig. Det går också bra att vara en blogg man läser på morgonen innan man börjar plugga. Man behöver faktiskt inte ens vara aktivt pluggande för att få läsa, bara kaffet är med i bilden. Sådär mysig mysläsning.

Men så slog det mig. Jag har ingenting att skriva om.

Helt ärligt så var det mycket lättare när jag jobbade på Ica och spenderade tiden utöver jobbet i stallet. Det hände hela tiden saker som var värda att dela med sig av då, saker som var så meningslösa att de blev dagens vitkigaste. Nu, utan Ica, händer det inte lika mycket skrivvärda saker.

Fast nu ljuger jag lite, för det finns ingenstans det händer så mycket som det gör i Lund. Men de där dagliga missförstånden vid kassan som får en att undra varför man jobbar där finns inte längre kvar i min vardag.

Jag får jobba lite på att försöka hitta saker att skriva om. Att skriva om vad jag ätit och har på mig intresserar mig inte.

Men för att ändå göra det så har jag haft på mig den här ansiktsmasken a la blåbär. Det står på förpackningen att även om den ser jättefin ut och luktar väldigt gott så får man inte äta den. Nooooooo, tänk vilken 2in1-grej det hade varit annars!

//Mika