welosecontrol

//Mika

Nu är det ganska många månader sedan jag fick den här dikten mailad till mig. Min kompis sa att han skrivit den och jag köpte det. Efter att ha frågat om han verkligen hade gjort det ett flertal gånger så sa han som det var; att han googlat fram den. Jag gillar den! Jag skulle aldrig formulerat mig på samma sätt själv och det är antagligen därför jag gillar den. It's nice:)

 

 

Ur: "Det är aldrig kört".

 

//Mika

"Midsommar 2009 innehöll ett världsrekord, ett riktigt fyllesvin, ett bra fynd och den äckligaste midsommarmaten du kan tänka dig!"

Två år senare gjorde vi det igen. Filippas hus på Bästkusten fixade paryt! Tyvärr blev det inget nytt världsrekord, inte bara ett fyllesvin, inget fynd vad jag kan minnas och midsommarmaten var inte ett dugg äcklig. Däremot samma gäng! Systemkameran lämnade jag hemma och min lilla kamera som jag hade med mig tog jag upp vid ett tillfälle under kvällen, så alla kort är tagna runt samma bord. Bättre att leva i nuet än bakom en kamera:)

Jag och Linnéa försökte oss på att göra kransar och vi trodde aldrig att det skulle gå vägen...

Till en början såg de ut att bli som de tidigare åren, vilket inte har vart kransar i toppklass.

MEN! Vi fick fasen till det! Jag måste få skryta för de blev galet snygga, haha. Enjoy!

Jag och en hund som inte vill vara med på bild:)

Jag och Felicia, vi tar alltid kort på oss själva med våra telefoner. Som en liten hobby vi har.

Har hört att Mauran gillar tjejer...

Även att tjejer gillar Mauran...

Linnéa, Filippa, Jacob och det berömda fotobordet.

Som alltid när något roligt händer har jag planer dagen efter. Vid nio på lördag morgon satte jag mig på en buss med en resa på 6 timmar framför mig. Konstigt nog var det inte alls jobbigt och det kan jag nog tacka min iPhone för eftersom den stod för musiken större delen av resan. Idag vaknade jag upp i vårt hus in the middle of nowhere vilket är ett sjukt galet bra ställe att vakna upp på.

En bild på dagens frukost för alla intresserade!

Jag har också klippt massor med gräs idag. Kommentar: Jag tyckte att det var roligt så det är något jag tänker fortsätta med:)

Med andra ord; bästa helgen på länge!

 

//Mika

För i så fall gjorde jag precis det.

Om det är ett tecken på att man är allmänt dum i huvudet så gjorde jag det inte.

 

//Mika

 

Ps. Jag gillar att bloggdesignen är så skillad på den här bloggen att rubriken på förra inlägget vandrar från sidmenyn och in i inläggen:)

 

// Mika igen

Igår fyllde Lucas amerikansk ålder och efter att ha tagit sig hem från jobbet i Skövde bjöd han idag på tårta och kaffe (alkohol för de lite tuffare). Som vanligt stönade folk när jag tog upp kameran... för sjuttioelfte gången. Jag konstaterade också ett antal gånger att det var exakt tre år sedan vi började umgås. Midsommar 2008 på Hamburgö var startskottet. Jag har flera gånger tänkt på vad jag och Linnéa hade gått miste om ifall att vi inte tagit oss till festen där vi inte kände en jäkel. För det var ungefär så det var.

Världens bästa Lucas:) Hejhej på dig om du läser det här (vilket du inte gör för du tycker att det är töntigt att jag bloggar)

Jag och Johan försökte oss på lite planering inför sommaren. Kan hända att det gick bra:)

Jag blir glad av att sitta inne på facebook och se att alla möjliga människor checkar in längst med västkusten för att fira midsommar. Om sex timmar skall jag sätta mig på en buss till Bovallstrand och här sitter jag och skypar med Linnéa och konstaterar att vi nog inte borde dela lägenhet i alla fall. Varför har jag inte lärt mig att sova?

 

//Mika

Under min första resa till USA kändes det som att det första som hände var att vi gav oss ut på hajk. Klippen är många och jag har idag valt att visa er ett där Jason försöker sig på den svenska meningen: "mina skor är inte knutna". Det var vad han helst av allt ville kunna säga på svenska:)

You're really good at swedish, both of you are. If you read this:) Jag kan också skriva på svenska att de är ganska värdelösa på det, båda två. Jesse har dock fått lite koll på google translate...

 

//Mika

...men nu har jag redan gjort det.

Jag undrar om de delar någonting mer än lite snigelslem? Typ har en skön pratstund om livet?

Vi människor är ju också varelser som kan bli trampade på ovanifrån när som helst. Det betyder dock inte att sniglar samtalar så som vi gör, vi är betydligt mer utvecklat djur. För er som inte visste det... Men givetvis kommunicerar dem! Det är lite tråkigt att det känns som att det mest bara är praktiskt prat och inte så mycket på "Tja, läget?"-nivån.

//Mika

//Mika

Vi undrar om någon kan ta med sig några extra kilon hem till Sverige imorgon? Det är inte ens kul att packa längre... Alla väskor väger för mycket, vi har ingen dammsugare och innan vi lägger oss måste vi göra oss av med alla möbler som är kvar. Imorgon bitti blir vi upphämtade och sedan väntar en lång resa hem. En sak, som är ganska oskön, är att jag och Linnéa inte flyger hem ihop. I luften samtidigt men på olika plan. Vi har tränat positivt tänkade genom att intala oss själva att vi har större chans att överleva ifall att jorden skulle träffas av en meteorit när vi flyger. Så nu är vi inte lika flygrädda längre:) Nu börjar lagren av kläder att åka i växa, allt för att lätta på vikten. Som grädde på moset har jag köpt en hatt som jag måste flyga hem i för att inte förstöra den. Hatt är inte det snyggaste till mjukiskläder, haha:)

Det bästa med att bo i ett område som Isla Vista är att man kan spela musik på högsta volym hela natten, eftersom alla här gör det. Det är faktiskt ganska kul att det är weed och inte kaffe som håller de flesta vakna en pluggkväll som den här.

//Linnea och Mika

och jag inte har min lilla med mig så får jag inte vara med i klubben och har därför tagit mig an den här:

One Day av David Nicholls. Skall tydligen vara en omtalad bok. Jag hoppas att den är bra, det var den enda jag fick tag i här:) Idag flyger Sara och Petra hem till Sverige vilket gör att jag och Linnéa blir själva kvar...

//Mika

Inatt kom jag och Linnéa hem till henne i Santa Barbara.

Vegas från ovan:)

Jag blir så förbannad, kanske mer ledsen, när jag vill fånga någonting på bild som inte alls vill fångas. Vi flög i alla fall över en vacker solnedgång:) Över är kanske att överdriva men i, bredvid eller något sådant...

Nu skall vi snart iväg och se Hangover 2 på bio! Myskväll med Petra och Sara som vi inte träffat på två veckor!

//Mika

//Mika

Nu har vi varit i New York i snart en vecka. På kvällarna säger jag och Linnéa att vi skall dra upp varandra morgonen efter, oavsett hur mycket man stretar emot . Varje morgon går mobilen på snooze tills alla i rummet enas om att det är värt att sova vidare. Idag gick vi upp tidigare än någon annan dag för att ta oss till Harlem och vara med på en gospelgudstjänst. Men så blev det inte. Kön sträckte sig kring två av kyrkans väggar och strax efter att vi ställt oss i den kom en man och sa att det var zero point zero zero chans att komma in denna söndag. Så vi tog oss till en annan kyrka och fick vara med på en personlig liten gudstjänst som varade i två timmar. Grym upplevelse! Rubriken på inlägget var sista psalmen vi sjöng, för alla er som undrar.

Sedan spenderade vi resten av dagen på samma sätt som vi spenderade gårdagen; med shopping. Det är verkligen slitsamt och ingen utav oss orkade med Empire State Building så vi sköt på det, tog en kaffe och ville aldrig resa oss igen. Nyss var jag ute och fotade lite i kvällsljus och snart lär jag däcka. Imorgon skall vi ta oss till SOHO igen. Vi har även planerat att äta på vårt favoritställe i Little Italy!

Det var allt för nu. På tisdag flyger jag och Linnéa tillbaka till Kalifornien medan de andra åker hem till Sverige. Det tar bara 50 minuter längre tid för dem att flyga till Paris än vad det tar för oss till LA. Det är sjukt! Just nu sitter Felicia och vinkar i takt med sina händer och fötter till mig samtidigt som hon viker sig av skratt.

//Mika

Har ni saknat mig här på bloggen?? Tänkte väl det! Jag vill tacka min kompis Mika som har hållit den här bloggen levande under tiden jag har gjort andra saker (haft ett liv) Exempelvis hittat på roliga ramsor med min syster. Vill att mina trogna läsare ska vara de första som ser det här. Lär bli en hit..

Nu ska jag börja blogga igen. Ni hör mer från oss imorgon, peace

Jag har så mycket att skriva att jag låter bli. Det är lite som när ett val mellan två bra saker blir till ett dåligt val. Egentligen borde man glädjas åt att man får göra något roligt men istället blir det ett jobbigt val eftersom det också finns något roligt som man inte får göra. När jag fattar beslut brukar jag inte tänka på vad jag helst vill göra, för det kommer jag aldrig på ändå. Istället tänker jag på vad jag helst inte vill gå miste om att ha gjort, det är faktiskt lättare. Där har ni mitt "dagens bloggtips"!

Idag, som nu är igår, fyllde Felicia arton år. Vi firade dagen med en god frukost, en helikoptertur över NY, en ännu godare grekisk middag och sedan en musikal på Brodway! Jag tror att hon är riktigt nöjd med sin dag, som har varit hemlig! Vi såg Lejonkungen och jag blir lika upprymd varje gång jag ser en musikal. Jag skall nu göra ett erkännande som kan hinta om att jag haft en dålig barndom (vilket jag inte alls haft): jag har aldrig sett hela Lejonkungen (filmen). Så sant som det är skrivet i bloggen. Strax efter att jag fyllt 20 år fick Lucas reda på det och gjorde ett tappert försök att ändra på det, men jag somnade efter första halvan... Så nu äntligen vet jag hur den slutar!

Jag har också lovat Felicia en roll i min musikal som jag bestämde mig för att skriva efter att jag sett Mamma Mia i London för x antal år sedan. Än så länge är det en väldigt dyster historia som inleds men en grupp människor i mörka huvor som tar sig fram på scenen strikt uppradade i ett proportionerligt mönster och som i kör säger en första vers som får allt hopp om ett vackert liv att gömma sig under sängen. Jag förstår verkligen inte vad jag fyllde mellanrummet mellan öronen med en gång i tiden. Jag måste tänka om, jag vill göra en musikal som sprudlar av lycka!

Det är väldigt väldigt varmt här i New York. Jag klagar inte, men det är för varmt. Det är säkert över 30 grader och folk går med paraply på gatorna. Det är inte gassande sol utan mer en kvav värme vars ursprung är svårt att avgöra; solen eller avgaser? Nobody knows.

Nu skall jag i alla fall försöka sova. Imorgon skall vi upp tidigt och rusta oss för en dag i värmen för jisses vad vi skall gå! Gata upp och gata ner på Manhattan med en karta i händerna. Jag är sugen på att turista!

//Mika