welosecontrol

För er stammisar som såg hur min bränna blev sist jag var här i staterna kan jag glädja er med ännu en bild:

Tjatja bloggen! Dålig uppdatering leder till desto mer glädje när det väl händer. Och vem är jag om inte någon som vill sprida glädje?

 

 

 

Jag har bestämt mig för att lämna datorn hemma men vi lär uppdatera här ändå. Jag har inte så mycket att säga, förutom att jag är sjukt laddad inför morgondagen och en månad i staterna! Ibland känns det som att man är på toppen, som att ingenting hade kunnat vara bättre. Nu är ibland!. Min iPod är full med så bra musik att jag smäller av! Jag måste sova, strax efter fyra inatt åker vi:)

Idag gick jag för att lämna in min dator. Jag sa som det var; att den låter konstigt ibland när jag startar den. Även vid andra tillfällen. Den låter alltid när jag vänder datorn fram och tillbaka i luften. Först fick jag höra att man vanligtvis inte skall göra så med datorn när man startar den, vilket jag vet, jag bara gjorde så för att med säkerhet framkalla ljudet jag i det läget ville höra. Det gick inte, datorn lät inte alls... Killen som hjälpte mig bad mig att förklara ljudet och jag sa att det lät som att en skiva försöker startas upp, kanske att den låter lite hackig med. Ungefär då insåg jag mitt misstag. Killen frågade om det inte var så att jag hade en skiva i datorn och jag sa att det kunde vara så men att jag i så fall satte i den igår och att datorn lät även innan dess (det sa jag bara för att jag tyckte att det var pinsamt. Skivan sattes i strax innan dess att datorn började låta konstigt, dvs när jag var i Santa Barbara för en månad sedan...). Ut ur datorn tar jag en Sex and the City skiva och känner mig totalblåst. Men jag fortsatte att proppsa på att det inte var skivans fel. Efter att tag sa jag att jag gärna tar hem datorn igen och hoppas på att den börjar låta konstant så att jag kan lämna in den. Det blir verkligen en konstig situation när kunden inser att den inte alls vill lämna in sin fullt fungerande dator när personalen bestämt vill lösa problemet. Om jag ändå bara kunnat svälja min värdighet, ursäktat mig för mitt misstag, tagit min dator, gått och aldrig behövt träffa dem igen. Det hade ju inte varit så farligt. Dock måste det tilläggas att det inte var jag som satte in skivan i datorn, så heeeeeeelt blåst är jag inte. Fast ändå, ganska.

 

Allt som var olöst blev löst idag så nu är det bara lugna puckar! Ändå kommer jag behöva dygna de två nätterna som är kvar innan vi åker. Varför får jag det alltid att bli så? Visserligen gör det väl inte så mycket denna gången eftersom jag ändå kommer vara jetlagad. (Jag dygnade förresten natten till min egen student, hade lite "sista minuten" plugg att göra-.-) Vissa saker är ovärda. I vilket fall, så försöker jag övertala min lilla dator att överlämna allt sitt material till den stora datorn så att jag kan lämna in den lilla på lagning imorgon. Den totalstrejkar. Nu har den överfört 127 objekt av 1347. Det är alltså första omgången. De 1347 objekten skall sedan från hårddisken till den andra datorn innan jag kan börja med omgång två. Om det ändå hade varit 1337 objekt så att jag känt mig lite eliiiit...

 

 

 

 

Jag satte mig på min rast på Ica och gjorde en lista över saker jag skulle ta tag i idag. Det var en rimlig och strukturerad plan och det kändes bra ända ut i fingerspetsarna när jag skrev den. Den innehöll bara massa praktiska saker som bokningar, avbokningar, ringa samtal för att fixa det ena och andra med alla möjliga saker som inte fungerar som de skall osv. Listan gav mig dagens pluspoäng!

 

 

 

Jag skulle kunna gå och lägga mig nu, så mycket har jag redan hunnit med idag. Jag har fyra arbetsdagar kvar innan jag flyger tillbaka till USA. Jag förstår inte att jag inte skrivit mer om det! Denna gången blir det inte bara Santa Barbara utan även LA, Las Vegas och NY, minst. Vi är inte helt klara med planering ännu, det är den jag jobbar på nu. Jag letar hotell samtidigt som jag lyssnar på Maggios skiva och givetvis, dricker kaffe. Jag är fruktansvärt uppe i det blå! Strax skall jag ta mig in till stan för att sedan ta mig ut till havet med Jennifer. Vi har en tradition att skrika in våren (lite som Ronja) fast det känns mer som att det blir ett skrik för sommaren det här året. Om en vecka åker jag, när jag sedan kommer hem igen gör jag det mitt i den svenska sommaren. Hur bra? Så bra!

Jag kan sakna att skriva här när jag inte gjort det på länge. Det dyker upp så mycket roligt som är värt att dela med sig av. Även om jag inte skriver vad jag gör varje dag så känns det ibland som att jag har saker att "skriva igen". När jag skrev dagbok dagligen var det något av det jobbigaste jag visste, för det hände ganska ofta att jag hade en vecka att skriva ikapp för att man skulle förstå det jag skrev för dagen. Det gjorde att jag bara sköt på det ännu mer och tillslut hade jag inte en chans att minnas alla dagar jag missat, vilket gjorde att jag kom undan!

I onsdags träffade jag Karl för att han skulle lära mig att använda min kamera. Det gick bra, jag lärde mig allt han kan (nästan i alla fall). Vi drack kaffe och åt glass och det både snöade, haglade och regnade på oss, tror jag. Säkerligen var det sol stundvis också:)

På kvällen blev det reunion! Inte för mig kanske, men nästan. Valdi gänget var samlat i Göteborg och det blev dags för utgång.

?

Jesper var inte alls full, bara glad att få hälsa på i Göteborg:)

I lördags fyllde Nathalie 20 år och hennes syster hade fixar med en överraskningsfest för henne. Själv missade jag själva överraskningsmomentet eftersom jag befann mig på Ica då men jag trillade in i efterhand. Det blev i alla fall väldigt lyckat!

Johan var riktigt taggad, haha!

Jag säger inte att du var full Simon, men du tyckte att den här bilden blev jättebra och du ville att jag skulle lägga upp den på bloggen! Personligen måste jag säga att jag tycker att du kan se bättre ut... Haha, fast du är inte ful alltså!

Igår var jag i stallet i kvällssolen och blev kär i en kanin.

Idag har jag varit på Ica:) Nu skall jag sova för planen är att gå upp och springa innan jobbet, så att jag har det gjort. Jag hoppas att jag lyckas hålla vad jag lovat mig själv...

 

 

Har också lyssnat på "My heart" med The Perishers hela dagen. Jag älskar när Ivan spelar den:                                                                       "If you’d feel like I feel
And if you’d know what I know
I don’t think you’d ever play me
I know you’d never play me"

 

 

//Mika

 

jag undrar vad bloggen sysslar med. Jag måste förklara mina inlägg eftersom jag inte kan radera dem. Det här är alltså bara ett testinlägg. Jag skriver inte vem jag är i hopp om att ni tror att det är Linnéa som skrivit detta dumma inlägg...

Idag var jag på jobbet strax innan klockan sex för att inventera. Tidigt men det innebär också att man slutar tidigt. Efter det samlade jag på mig lite vuxenpoäng genom att lämna in min deklaration.