Studentkorridorsoskulden är tagen. Imorgon lämnar jag den korridor som för alltid kommer att ha varit min första. Jag har ofta väldigt idylliska bilder av hur vissa saker och ting skall vara. Ibland är det jobbigt att jag har det men ofta tycker jag att det som blir blir det som jag helst vill ha. Jag trodde bara att det var i mitt huvud jag skulle hitta någon att dricka te med mitt i natten men se så det blev? Bättre än förväntat. Om det inte hade varit för att jag åker till Alperna på fredag så hade det varit bra mycket sorgligare än vad det är. Jag vet också att jag kommer komma tillbaka hit, i alla fall till samma hus.

Så, på återseende 6söder! Ni är bäst:)

//Mika

//Mika

Jag anser inte själv att jag gnäller allt för ofta men det kan vara något utav det jobbiaste.

Skojade om att införa som nyårslöfte att inte duscha på hela året men det har ju redan gått år skogen.

Det är inte jobbigt att duscha men det är jobbigt att vara oduschad och veta att man antingen måste gå med blött hår i tre timmar eller blåsa det torrt till en stor boll. Det är en av få saker jag grämer mig för att göra.

Andreas säger att jag är den enda tjejen som inte gillar att duscha. Men jag gillar att duscha, bara inte innan jag skall göra det.

Skål på ett nyårslöfte som knappt är kul att skämta om! Det finns ju liksom inte så mycket poäng med det...

//Mika

Kom tillbaka till en lapp på mitt soffbord, en försenad julklapp och gott kaffe i köket:)

//Mika

Lund is the place to be!

//Mika

Just nu sitter jag och lyssnar igenom alla låtar du har fyllt min inbox på spotify med. En perfekt måndagssyssla. Om en vecka sitter vi förmodligen i köket i Lund och lyssnar på musik ihop:) Om du undrar så har jag varit på Hard Rock idag och bowlat samt ätit.

Jag vill länka så många låtar att det inte blir någon...

//Mika

Det är lite roligt, för många jag har pratat med har firat jul på ett annorlunda sätt det här året. Själv firade jag hemma i Göteborg för första gången på tretton år vilket kändes väldigt annorlunda. Men annorlunda kan vara bra:)

//Mika

Och hur många vampyrer har vi vanliga människor i vår vardag?

Så för att bli av med den förvrängda verklighetsbilden om ett lyckligt liv med någonting som förmodligen aldrig kommer dyka upp i mitt liv slog vi oss idag ner i soffan för ett Shrekmarathon.

Vad jag inte kunde räkna ut innan var att det skulle leda till ännu en besvikelse. Konstigt nog känns det nu som att ett träsktroll hade varit det ultimata. Den kärleken är riktigt sann och lika stark som kärleken från en vampyr, om inte starkare.

Det här inlägget skriver jag till mig själv för att jag nästa vecka inte skall titta på Avatar, Harry Potter, Sagan om ringen eller någon annan icke verklig film med ett öde att sukta efter. (Några fler filmer med övernaturiga karaktärer kan jag inte komma på... Känns bra.) Haha.

Men oavsett vilken film vi sett så tar vi oss igenom vad den lämnar efter tillsammans. Nu sitter vi här i korridoren med varsin dator och hänger denna lördags kväll. Livet är soft, alldeles för soft. Isa spelar den musik i  högtalarna som Mårten önskat. Jag har gjort te till oss och jar har inga planer på att resa mig från soffan på ett bra tag. Om en vecka är det julafton. Vad hände där?

Just nu lyssnar vi på det här:

"What makes you think I'm enjoying being led to the flood?
We got another thing coming undone

And its taking us over

But I won't be no runaway

Cause i wont run"

//Mika

Så när brödet är klart strax efter ett på onsdagsnatten och vi skall upp vid åtta dagen efter, ja då slår vi oss ner och tar oss an livets djupaste frågor för att försäkra oss om att vi absolut inte får mer än fem timmars sömn...

Det känns som magi att jag nu kan göra precis det jag vill med mina bilder. Här under ser ni en bild på Isa i min korridor:)

//Mika

6söder 07.00 Lund

//Mika

Det har hänt mycket roligt den senaste tiden som jag vill blogga om men just nu har jag inte tid. Idag har jag hängt i köket från det att jag kom hem från skolan klockan tolv tills nu. Imorgon är det Lucia och då skall killarna lussa för oss tjejer innan det blir mysfrukost med nybakade lussekatter:)

Det brukat stå vettiga saker på tavlan. Det händer i alla fall...

Idag var det uppstigning klockan sju för att hinna få frukosten klart till julkalendern kvart över. Vi lyckades samlas i alla fall fem pers framför den stora tv:n i vårt gemensamma vardagsrum och jösses vad jag golvades av julstämningen.

Ikväll har Martin tillagat en julskinka och Mårten har lagat en Jansons frestelse inför julbordet vi skall ha här i korridoren imorgon. Jag och Andreas har bestämt vårt tema för kvällen (en tv-serie) och allt detta gjordes till julmusik. Nu är den på gång, julen. Känner jag mig själv rätt kommer jag blogga ofta nu bara för att det är så mysigt med december. Dock kan jag inte låta bli att längta hem en smula i dessa tider:)

För övrigt har det varit en kontig dag idag. Sov en timme efter julklendern sedan var det dax för träning, skola, matshopping och tvätt. Imorgon är det tenta kloclan 08.00. Det enda som står på schemat om var tentan skall skrivas är "Evak". Jamen så bra, Evak vet ju alla vad det är, ligger, finns. Vad det nu är.

(Googlar man på "Evak Lund" är en utav de första träffarna man får "Evak-Mikas blogg-Finest.se". Bara så ni vet!

//Mika

Hon vill väldigt gärna att ni läser det här så att ni inte får fel bild av henne:)

//Mika

Så... vi gick till Ica och köpte mjölk och cola och nu sitter vi här, flitiga, och studerar.

Även om våra konverationer går ut på att få sitt eget sagt snarare än att lyssna på andra så är det trevligt att ha sällskap dygnet runt om man så vill.

Jag har också hunnit med ett pass badminton idag. Det var svettigt och efter ungefär halva tiden så avancerade vi. Eriks rack (det är ett förvånandsvärt fult ord, har nog aldrigt tänkt på det innan...) gick sönder och som det teamet vi var så delade vi på mitt. Vartannat slag innebar en hel del rörelse på plan. Trots det så utklassade vi vårat motstånd.

Nu måste jag fortsätta att plugga för Isa frågade precis om jag var klar. Jag tror att hon är överkänslig (hon gråter till The Notebook) och störs av tangenternas ljud...

//Mika

Det är så skönt att det är mina egna trogna anteckningar jag får slå upp ännu en gång för att plugga inför en omtenta. Det är så fint att jag kan lita på mig själv och på att det inför omtentan bara är att plocka fram mina exemplariska anteckningar och ögna igenom dem några gånger för att spika provet. Att misslyckas med en tenta en gång känns inte så tufft, speciellt inte nu när jag inte är ensam om att ha gjort det. Men att kugga samma tenta en andra gång känns fruktansvärt. Då blir jag ju aldrig av med den och det känns nu som att jag i det läget skulle börja fundera på om jag ärligt talat var för dum för att det skulle vara fysiskt möjligt för mig att klara den. Jag hade blivit rädd för att det inte skulle vara det. När jag går tillbaka till mina föreläsningsanteckningar (som förvisso skrivits under extrema förhållanden då tiden var knapp) förstår jag lite varför jag inte klarade förra tentan...

Varför kan jag inte bara anteckna normalt och strunta i ett stycke helt om jag nu inte fattar ens en hundradel av det som sägs. Det blir massa onödig läsning för mig nu om onödiga orelevanta saker. Jag måste ju ändå ta mig igenom 400 sidor i min älskade Passer and Smith så jag lär ju stöta på det där.

//Mika

När jag tänke en kurs i psykologi tänkte jag inte att jag skulle behöva plocka fram miniäknaren igen. Det är visserligen inte så mycket matte och det är inte i närheten av antalet formler vi hade på gymnasiet, men lite matte är det. Vi är inne i fem veckor med vetenskaplig metod och statistik. Trots att vi bara nuddar vid matematikens förtrollade värld så är jag glad, haha. Matte är kul (så länge man förstår sig på det).

Våra föreläsningar innehåller en hel del sk. huvudfotingar. Jag hade aldrig hört talas om begreppet innan men tydligen hör det lite till allmänbilningen att veta vad det är. Det är i alla fall de små gubbarna med ben och huvud.

Det absolut knepigaste med den här delkursen är alla långa ord och insnurrade meningar. Rubriken på inlägget är ett exempel. När jag hör en mening måste jag stanna upp och tänka på vad den betyder innan jag kan fortsätta, det går inte ritkigt automatiskt ännu. Men tids nog lär man sig kanske:) Nu måste jag fortsätta plugga. Sedan skall jag och Isa åka och handla mat. Det är så lyxigt för hon har bil:)

//Mika

Idag har varit en riktigt bra dag! Afrodansen på gymmet igår är nog inte riktigt min grej för idag kunde jag knappt ta mig upp ur sängen. Jag är imponerad av de människor som klarar av ett sådant träningspass och fungerar vanligt dagen efter. Nope, jag får nog hålla mig till pensionärsgympa om jag tänkt göra något utöver att springa...

Träning med Sara, plugg på biblioteket i några timmar och middag med Rosanna. Nu sitter jag i min soffa och borde plugga men känner jag mig själv rätt så kommer det inte bli så mycket med det ikväll. Jag har verkligen tappat disciplinen! När jag gick på gymnasiet var det inget snack om saken, plugget sträckte sig till långt in på natten. Nu tycker jag att jag skall unna mig både det ena och det andra. Å andra sidan så klara jag ju mig, det går ju bra.

Fast är det inte du som har omtenta på lördag Mika?

Må så vara men en omtenta måste man faktiskt testa på att skriva, livet blir lite mer lärorikt då:)

Det var alltså medvetet jag kuggade min sju kapitels tenta (närmare 400 sidor) så att jag måste skriva den veckan innan nästa tenta. Alltid kul att känna sig flitig!

Det har hur som helst gått för bra på de andra tentorna för att jag skall ändra min studieteknik och börja plugg i tid:)

Sjukt skön dag i alla fall. Jag älskar Lund.

//Mika