Länken mellan två världar
När jag satt på bussen på väg till jobbet strax innan klockan sju en morgon fick jag ett sms från ett okänt nummer:
" I miss u<3 sitting on the bus on my way home.
It´s all dark outside.
You're on the other side of the world but it feels like u are a lot closer than that."
Och där satt jag, on the bus on my way and it was all dark outside.
Jag kunde inte svara på sms:et, inte heller kolla upp numret. Men det behövdes inte, jag visste redan vem det var. Det känns mäktigt att jag lever en dag före henne i en helt annan värld, ändå är hon så nära. Jag vet inte hur många gånger jag kommer slås av att det inte går att separera människor med hjälp av fysiska avstånd. Om du ser till att skaffa lite pengar på mobilen så kanske jag kan svara dig Linnéa:)
(Hon har förresten lovat att börja blogga snart och jag lovar er att hon har roliga saker att komma med!)
//Mika
Time can wait
Jag gick emot mina principer som så många gånger förut och bad om hjälp med den här jäkla designen. Mattias verkar vara den enda jag känner som har koll, så han blev så illa tvungen att hjälpa till. Han har självklart också en blogg som ni borde kolla in här: http://mattiasabulu.blogg.se Nu börjar bloggen se ut som som vi vill ha den, eller aa, den är väl typ färdigfixad!
Just nu sitter jag i min säng, äter vindruvor och försöker strukturera upp mig lite. Helgen har ett syfte och det är att hitta kvittot till min kamera, det är jag på det klara med. Jag har låtit bli att planera in saker förutom jobbet så att jag skall få mitt uppdrag utfört, jag behöver nämligen kameran snart så det är lite bråttom. Så okej, man tycker att jag borde kunna lyckas med det. Men då har man glömt att jag är jag. Jag har råkat förlänga mitt jobbpass imorgon till elva timmar och direkt efter det skall jag till Linn för att fira hennes 20 år i livet och sedan skall vi ut. Om jag hinner sova innan jobbet på söndag är jag nöjd, sedan jobbar jag hela söndagen och vips så är helgen slut. När skall jag leta efter kvittot? Jag åker till jobbet om sju timmar och innan dess borde jag ju egentligen typ göra mig klar för utgång och äta frukost! Frågan är varför jag sitter här och lyssnar på musik? Svaret är: För att jag vill:) Linn spelar musik för mig via skype och när jag säger något säger hon att hon inte hör mig så bra för att hon spelar så högt. Varför skypar man? Just därför.
//Mika
Alltid är det något...
Nu har jag lyckats byta bild (efter många försök) och på köpet så försvann menyn som var till vänster innan... Det var ett paketerbjudande jag inte kunde motstå!
Det är också sjukt inne att göra bloggen såpass smal att bilderna blir kapade i kanterna så att en tredjedel av dem försvinner. Exempel på det ser ni i inläggen under.
Vi båda är peppade på att börja blogga igen men den tråkiga designen har fått oss att avstå. Jag försöker lösa problemet. Önska mig lycka till, det behövs:)
//Mika
Det är också sjukt inne att göra bloggen såpass smal att bilderna blir kapade i kanterna så att en tredjedel av dem försvinner. Exempel på det ser ni i inläggen under.
Vi båda är peppade på att börja blogga igen men den tråkiga designen har fått oss att avstå. Jag försöker lösa problemet. Önska mig lycka till, det behövs:)
//Mika
Så jävla genialt
För övrigt...
...är det ganska kul att jag har tre facebookvänner mindre idag än vad jag hade för tre dagar sedan. Jag snittar alltså -1 vän om dagen. Fair!
//Mika
//Mika
"Eh, I´m like closing my eyes so I don't see myself. Noo? Can I say infinity? Why not?"
Nyåret som var för ganska exakt ett år sedan var helt perfekt! Jag tänkte att det inte gick att slå den kvällen men jag måste nog erkänna att jag trodde fel, vilket inte är allt för synd. 2010 fick verkligen ett värdigt avslut och 2011 en värdig start! Menyn som är på bilden är från förra året ( jag vet att igår tillhör förra året men jag menar förra nyåret) men samma killar stod för maten det här året och jag blev lika imponerad nu som då! Sedan sprang kvällen förbi i en alltför snabb fart vilket det brukar göra när man har roligt. Tolvslaget ute på Gabbes balkong känns magiskt, kanske för att det börja bli en traditon i och med att det är andra året i rad, jag är förlorad i traditioner.
Imorse bad Gabbe mig att hjälpa honom att leta efter en av stolarna till vardagsrummsbordet. Vi hittade den inte för den fanns inte. Men det var ganska skumt den tiden jag började fundera på om någon tagit med den hem...
Med tanke på det här med nystart som jag skrev om häromdagen så kändes det väldigt bra att börja det nya året med pizza och cola för att sedan flytta några meter över till ett cafe och dricka kaffe. Det kändes som att jag var med i en film när jag först mötte upp Ivan som smög ut från Marcus lägenhet utan att väcka honom, för att sedan träffa Linnéa och prata om gårdagen som vi firade på tre olika håll. Kan tänka mig att de i Sex and the City ses på ett cafe för att prata ut om gårdagen (borde verkligen ta mig igenom den serien). Lite så kändes det.
//Mika
