Laddar batterierna
Jag har varit iväg några timmar och fotat en sittning på Malmö nation. Nu är jag hemma en sväng för att ladda batterierna på både kameran och mig själv. Sedan skall jag tillbaka och fota nattklubben. Jag var på det sämsta humöret när jag gick dit men så fort jag fick pratat lite med min blixt blev det mycket bättre. Jag vill helt enkelt bara skriva hur roligt det är att fota, nästan allting. Jag trodde inte att jag kunde bli på bättre humör men det kunde jag. Jag har en fotoblogg på gång, känner att jag är i behov av lite nystartande.
Dagens ros går helt enkelt till min kamera. Riset är att jag inte kan fokusera automatiskt utan måste göra det manuellt, vilket är svårt eftersom jag inte ser när jag hittat skärpan på ett mörkt dansgolv.
Nu skall jag äta jordgubbar medans batteriet laddar klart.
Om humöret stiger i den här takten är det möjligt att det blir festande efter stängning inatt, mest för att det är så man gör här i Lund när man har jobbat.
En inte så vanlig torsdag.
//Mika
Rätt i tiden.
Har du den där känslan?
Vilken menar du?
Jag menar den där känslan
Av att någonting avgörande hände
När jag var ouppmärksam
Att någonting försvann
Säg att du förstår mig
Nej vad menar du?
Jag vill att du förstår mig
Så vad menar du?
Du gör det mycket svårare
än det egentligen är
Vad är min tystnad värd?
Vilken menar du?
Jag menar den där känslan
Av att någonting avgörande hände
När jag var ouppmärksam
Att någonting försvann
Säg att du förstår mig
Nej vad menar du?
Jag vill att du förstår mig
Så vad menar du?
Du gör det mycket svårare
än det egentligen är
Vad är min tystnad värd?
Tack Kent!
//Mika
Jag är inte rädd för mörkret.
Imorgon släpper Kent sitt nya album "Jag är inte rädd för mörkret". På kent.nu går det redan att lyssna på fem av låtarna och de är bra! Riktigt bra! Jag längtar till sommaren då vi skall se dem live igen:) Dagen idag är förgylld av att jag kommer få fem nya Kentlåtar att lyssna in imorgon:)
Jag vet exakt vart du ska gå
En lögn blir lätt en sanning när den kommer inifrån
och det enda som är säkert är att
Jag ser Dig
En lögn blir lätt en sanning när den kommer inifrån
och det enda som är säkert är att
Jag ser Dig
//Mika
¿dónde está el perro
Efter en späckad vecka i Spaniens kiteparadis Tarifa sitter jag nu helt slut på min golvmatta. Jag har en tenta på lördag och min framförhållning är kanske inte den bästa den här gången. Utöver att jag försökte lära mig att kita så fotade jag en hel del under veckan. Ångesten över att skapa ett facebookalbum går redan att ta på. Det är det jobbigaste med att alltid vara den som fotar, bilderna skall komma upp någonstans med. Nu hinner jag inte skriva mer men lägger upp några bilder. G.r.y.m. vecka.
//Mika
En bekännelse:
När jag ändå är i farten...
När man skall göra styckeindelning här på bloggen (som jag precis gjorde) behöver man en kod. Jag har ännu inte lärt mig koden utantill utan måste varje gång jag skall dela på två stycken spara inlägget i utkast, gå till alla kommentarer, leta upp en kommentar från november 2010 (vilket inte är jättesvårt med tanke på antalet kommentarer vi får) och sedan kopiera koden som någon snäll läsare skrivit där. Jag frågade alltså i ett inlägg för 17 månader sedan hur man skulle gå till väga för att göra en styckeindelning, något jag ännu inte lärt mig. Bloggdesign är inte min grej. Ibland tänker jag att det skulle vara kul att ändra teckensnitt när jag skriver eller slänga in några ord i en annan färg, lite som att äta pannkakor till frukost emellanåt, men så inser jag att nej, det är omöjligt för mig att genomföra. Tänker i alla fall ge mig själv i läxa att lära mig koden utantill, den är inte jättesvår..:
<p></p>
Det blir lätt deprimerande när jag tänker på hur många minuter av mitt liv jag lagt på att leta upp den koden. Det är som när man räknar ut i hur många dagar man bortat tänderna. Det är lite för mycket information för vårt eget bästa. (Typsikt att jag lyckats få ett annat teckensnitt på det här stycket nu när jag skrev att jag aldrig lyckats med det. Dock vet jag inte hur det gick till... Det är oönskat i det här fallet.)
//Mika
A little closer.
På bussen hem till Göteborg i torsdags (det känns konstigt att jag kallar både Lund och Göteborg för hemma nu) försökte jag komma på hur jag skall skriva en studentbaserad krönika på bästa sätt. Efter en morgon fylld med städning, kaffepauser, en promenad samt packning i ett strålande Lund kände jag mig som den mest lyckligt lottade människan på jorden. Och just det vill jag skriva om.
Jag vill skriva om hur lyxig det är att leva så som jag och så många andra studenter faktiskt gör. Livet i Lund handlar om mycket mer än bara utbildningen. Jag är glad för att jag såpass ofta som jag gör stannar upp och reagerar på hur galet bra jag har det, samtidigt som jag kan önska att jag gjorde det oftare. Det finns inga ursäkter för att det skall vara upp till någon annan än mig själv.
Jag tänker på möjligheten att få studera någonting man är intresserad av. På att få engagera sig i de nationer och utskott man vill lägga tid på. På att få välja ett boende bland människor man vill göra till sin vardag. På att få ha tentaångest och inse att vad som än händer så spelar det ingen roll om hundra år. På att få inreda sitt egna rum. På att få träffa nya människor varje dag. På att få läsa om sin framtida utbildning och inte kunna sitta still för att man är så exalterad. För att vad man än inser dagen efter att man gjort dagen innan så känner någon någon som gjort någonting värre. På att få reda på att man klarat en tenta man trodde att man inte klarat. På att få gå på sittningar med alla möjliga teman. På att få vara precis hur spontan man vill. På att man inser att man sitter full på en föreläsning och tycker att man är grymmast i världens för att man i alla fall är där. På att få hamna i djupa samtal med människor man inte visste fanns för ett år sedan. På att man kan komma med vilken galen idé som helst, för oavsett vad har någon gjort något mer galet. På att få flytta hemifrån och testa sina egna vingar och inse att livet är det bästa vi har.
Det är så värt (jag använder det uttrycket hela tiden, fult som det är) att inse hur bra man har det.
När jag gick på min förmiddagspromenad i torsdags lyssnade jag på låten Closer. Jag var mitt uppe i fixandet av världens mysigaste rum och framför mig låg en påskhelg i Göteborg med familj och vänner (klyschigt men sant) vilket gjorde att jag inte kunde gå i normal takt, jag studsade fram. Ännu har helgen inte svikit mig, det är så skönt att komma hem och att allt är som vanligt. Borta bra men hemma bäst. Nu har jag två hem, två ställen som känns bäst:)
Kanske att jag försöker säga Carpe Diem. Även om jag inte har det inristat i någon utav mina ringar så känns det ibland så. Eller kanske snarare "fånga livet". För oavsett var i livet eller var på jorden man befinner sig kan man alltid göra det bästa utav situationen, så mycket kan jag säga utan att ljuga:)
Jag kollade upp musikvideon (kände att jag lyssnat tillräckligt mycket på låten för att inte bli påverkad av videon) och tänkte först att den var alldes för, jag vet inte vad. Traditionell? Klyschig, för att använda ordet igen. Men så såg jag några sekunder till och insåg hur gullig den faktiskt är. Idén är riktigt charmig. Låten är i vilket fall som helst allt annat än dålig:)
Försök sitta still till den här ni!
//Mika
Hej Bloggen.
Hej, idag har jag ätit påskmat.
(hinner tyvärr inte skirva mer, lovande Isa att publicera nu)
//Mika
All this time.
Jag har köpt mig ännu ett par färgglada byxor. Problemet är att jag nog inte kommer använda dem, även om det egentligen inte är så svårt så slutar det alltid med de där svarta, tråkiga, vanliga, passartillallt, jagvillintestickaut byxorna när jag står inför valet. Jag köpte ett par gröna med förra året som fortfarande har alla lapparna kvar. Fast de köpte jag av misstag... (Hur köper man ett par byxor av misstag? Det får ni reda på här i welosecontrol.blogg.se nästa vecka!) De orange är lite påskiga, det var nog så jag tänkte:)
Fast jag lovar mig själv att jag skall använda dem om det så är det sista jag gör. Annars är jag väldig dum som köpt dem och jag måste bevisa för mig själv att jag inte är dum. Jag har ett enormt behov av att hävda mig för mig själv.
//Mika
Glas påsk lite i förväg:)
Dålig uppdatering och det endast på grund av att det har hänt mycket det senaste. Jag har flyttat in i mitt alldeles egna rum (för första gången) och det känns allt annat än dåligt. Det är inte helt klart ännu men på god väg. Idag svängde jag, Isa och Karro ihop en påskmiddag innan vi alla åker hem till våra familjer under långhelgen. Det blev en mysig middag:)
//Mika
