welosecontrol

Jag älskar mitt jobb, det gör jag verkligen. Men det finns en dag i veckan jag mer eller mindre hatar och det är torsdagar. Jag vet att jag hatar dem. Jag försökte analysera varför jag hatar dem. De första timmarna gillar jag för att de flyger förbi på morgonkvisten och för att jag har roliga uppgifter. De sista gillar jag också, för att de är de sista och för att det snart är helg. Oavsett om jag jobbar helgen eller inte så känns det att det är helg på tusen olika vis. Så egentligen är det bara några timmar i mitten av gröten jag avskyr men ärligt talat tycker jag inte att de är speciellt tråkiga heller. Tiden går oftast väldigt fort på jobbet. Det jag vill komma fram till är att jag tycker att det är en jobbig dag, helt utan att grunda det på något. Jag tycker det bara för att jag tycker det och det är onödigt! Nästa vecka skall torsdagen vara min favoritdag på heeeeela veckan!

Efter jobbet skulle jag böja till mina solglasögon men insåg att affärerna hade stängt. Jag och Lucas körde all in vad gällde kaffe och te och mjau vad jag gillar att det är varmt ute hela kvällen!

Mobilkameran är inte jättebra:)

//Mika

Idag flyger Simon till Spanien och Ivan till Thailand så igår sågs vi och åt middag i stan. After work för två av oss. När de kommer hem är det bara en dryg vecka tills jag åker igen!

Ivan fick jag inte ta kort på. Alla tre var skumt trötta, ifall ni undrar.
(Saken är den att jag är nästan lika brun som Simon...)

// Mika

Det är härligt att det går att göra det såhär dags. Det är verkligen sommarväder just nu! Jag lyssnar på världens (min) bästa spellista! Ha!

//Mika

Idag fyller killen jag kallar för Lego år och jag tänkte ge honom ett offentligt grattis här (du kommer ju läsa det här). Den här låten passar bra idag, Jakob Hellman – Vackert Väder , dels för att det är sjukt bra väder och dels för att jag lyssnar på den tack vare honom.

Have a nice day, I will:)

Jag skall jobba, haha!

//Mika

Det är ingen ful bild med tanke på bakgrunden och så men hade jag inte kunnat sänka mina händer och bara stå normalt?

//Mika

Förutom att det var riktigt kallt att kliva ur planet här hemma så känns det skönt att vara tillbaka. Det skönaste är nästan att jag börjar jobba klockan sju imorgon bitti... Jetlagen kan slänga sig i väggen. Dock borde jag nog sova nu.

Jag tog fem bilder under min hemresa:

Först åkte jag buss med Linnéa till skolan. Sedan åkte jag taxi till en flygbuss och på bilden sitter jag på flygbussen. Go bussresa! Det här är den seriösaste bilden eftersom jag vid det laget tänkte dokumentera hela resan mycket noga.

Jag somnade lite på bussen och vaknade med den här bilden som jag antar att jag har tagit själv... Bra blev den i alla fall.

På bilden ovan är jag i Paris. Precis det ni ser såg jag i fyra timmar.

Jag hann läsa en fototidning och började kladda ner lite egna ideer till bra bilder. Spontanfoton kallas det.

När jag hämtade ut mitt bagage skrattade jag en halvtimme åt att den här klisterlappen från ett par jeans satt kvar. Det såg ut som den skulle sitta där, det var det som var det roliga haha.

Det var allt för mig nu. Klockan står på 5.30. Önska mig lycka till:)

//Mika

Linnéas mamma har drömt att jag skall träffa mitt livs kärlek här i USA och flytta hit. Eftersom hon alltid har varit lite synsk kan jag inte bara skratta åt hennes ord. Just nu letar jag efter killen på påsen till höger, honom hade jag kunnat tänka mig:)

Linnéa sover fortfarande men jag, Petra och Sara sitter i solen vid poolen och äter frukost. Inatt var det för varmt för att ha mer än en tunn tröja på sig och nu är det redan stekande sol. Vi lyssnar på Ted Gärdestad och pratar svensk sommar.

//Mika

 

Nu sitter jag i köket ensam och de andra sover. Jag lyssnar på Håkan och kan inte låta bli att känna mig stressad över att jag åker hem efter helgen samtidigt som det inte alls känns jobbigt att komma hem. Jag saknar hemma och längtar efter så mycket där. Plus att jag snart är tillbaka här. Jag är hög på livet och det tack vare att jag sökt de där jäkla utbildningarna, som till och med var roliga att klicka sig fram till (Inte enbart pga dem men ni fattar).

Jag har bestämt mig för att inte lägga in några bilder från min systemkamera förrän jag är på väg hem. Har ganska många timmar att spendera på flygplatsen i Paris så jag tänkte att jag kan pyssla med dem då.

// Mika

Någonstans missade jag att jag inte blir sådär härligt brun. Jag vet att solen inte är min bästa vän men nu är det fasen inte klokt. Jag tror att det kan bero på..., eller att jag har..., kanske att... Nej, jag har ingen förklaring alls. Ännu en gång gott folk: det är insidan som räknas!

//Mika

(Mika har fotat, stolt)

// Mika och Linnéa

Snart skall jag åka Downtown och möta upp Linnéa. Hon har suttit i skolan och pluggat hela förmiddagen:)

//Mika

Igår var det en lång dag. Vi åkte till skolan strax innan nio och var hemma fjorton timmar senare. För fösta gången i mitt liv fick jag vara med om en filminspelning! Linnéa och hennes fem teamworkers skulle filma en scen med sex olika ljussättningar. Det tog sin lilla tid och jag blev förvånad över hur mycket som döljs för kameran. Stora lampor smälldes upp i vinklar som gjorde att de inte syntes på skärmen och som gjorde att rummet vi filmade i kändes helt onaturligt i verkligheten. Det var riktigt roligt och det är så grymt att jag får känna på precis hur Linnéas liv här är!

Själv fick jag en av huvudrollerna i filmen så nu har jag framtiden säkrad och behöver inte söka någon utbildning till nästa termin:)

//Mika

...med sina stövlar på. Hej bra pigment! Men det är lugnt, imorgon är hon tillbaka på färgskala noll igen:)

När jag ändå säger vad jag behöver kan jag likaväl önska mig ett alkolås till kylskåpet med. När jag vaknade i morse frågade jag Linnéa varför hon ätit upp min frukost. Men nej, det var tydligen jag själv som gjort det...

Nu skall vi äta sushi jag och min vän. Det är nog fjärde gången den här veckan!

Ibland är det lite oklart bara:)

//Mika

Nu sitter vi på Starbucks och har "pluggsöndag". Det är bra för jag måste ta tag i att söka skolor till hösten nu. Ett av alternativen på listan är SBCC, foto och journalistik här i Santa Barbara.

// Mika

Idag är det Deltopia och då måste man festa hela dagen. It's a dayparty! Toooo baad:)

Yoghurtland för andra dagen i rad, idag efter en ordentlig shoppingrunda down town.

Vi gick hem utefter stranden.

Förvånande nog är jag väldigt blek jämfört med de flesta människorna här.

Still on our way home.

Nu sitter vi i köket, Linnéa pluggar och jag skall hjälpa till. Sena kvällar med te; precis vad jag vill uppleva. Igår blev det dock ingen sen kväll, jag däckade på soffan innan Linnéa kom hem. Men det är okej, jag får skylla på jetlagen de första dagarna. (Jag vaknade på soffan mitt i natten utan att förstå var jag var. Jag tyckte det var dålig stil av Linnéa att inte väcka mig så att jag tog mig till sängen men tydligen hade hon försökt, haha.) Vi började dagen med att springa längs med stranden och jag måste hålla med om att det är paradiset det här stället!

//Mika

När jag väl anlänt så fungerade inte min mobil (den fungerar men det går inte att ringa eller sms:a från den) så jag växlar pengar och ställer mig vid en fast telefon på flygplatsen och ringer tills mina fingrar gått ur led. Tanten i andra änden säger att Linnéa inte är tillgänglig, vad nu poängen med att säga det var. Jag gav upp och tog en buss ut till Santa Barbara. Jag tänkte att hon borde hitta mig där någonstans eftersom hon visste ungefär när jag skulle vara på plats. Men när jag hoppar av bussen efter några timmar så inser jag att Linnéa aldrig kommer hitta mig. Jag hade då varit i USA i nästan sex timmar utan att ha hört av mig. Så jag lämnar mitt bagage och springer in på ett hotell och frågar efter en telefon. Jag får hänga mig över en bardisk och knappa in numret som jag lärt mig utantill. Linnéa svarar. Jag försöker prata snabbt men Linnéa gör motsatsen och pratar dessutom med någon annan samtidigt. När jag inser att Linnéa helt lämnat mig i luren för den andra personen lägger jag på och springer ut till mina väskor igen. Sedan väntar jag lite till. Sedan går jag in på facebookchatten och får hjälp från Sverige med att sms:a Linnéa vid vilket hotell jag är. Så småningom dök hon upp i passagerarsätet på en bild, skrikandes efter mig.

Kvällen var lugn. Jag och Linnéa var ute och gick en sväng. Jag insåg att jag varit vaken i 46 timmar när jag och la mig så jag var inte alltför pigg.

Idag tog jag och Sara sovmorgon och sedan visade hon mig runt lite på Santa Barbara campus. Efter det mötte jag upp Linnéa för att vara med på en snabb lektion som drog ut på tiden och blev lång. Dock flög tiden förbi eftersom jag tycker att de t var riktigt roligt att lyssna på när de bearbetade sitt pågående projekt. Efter det blev blev det lunch och mer värdefull MikaochLinnéa-tid. Det finns lite att ta igen. Vi gick lite nere i stan innan Linnéa släppte mig med en vägbeskrivning till biblioteket där jag skulle hitta Sara. Jag lyckades ta mig dit (var inte alls många meter haha) och efter ett tag åkte vi hem, eller en bit hem i alla fall. Sara insåg att bussarna slutat gå efter 20 minuter på hållplatsen så vi handlade lite mat så länge. Life's good when it's good!

Sara:)

Jag har gjort resans första shoppinggrej med! Ett par flippflopps (stavning på det tack). Det är alltså seriöst för varmt för att gå med converse här...

Nu skall jag äta yoghurt och jordgubbar i väntan på Linnéa som slutar skolan om en halvtimme kanske. Sedan får jag äta det igen med henne:) It's all dark outside.

//Mika

Jag har handlat massa godis, som jag nu har kommit på att jag måste slänga upp på hatthyllan med min väska. Så jag får klara mig i elva timmar utan. Desto mer när jag är framme. Jag har köpt turkisk peppar (stavas ej så jag vet) till Linnéa här med, för att hon älskar det. Jag köpte också vatten tre meter innan den sjuttioelfte incheckningen men det var jag tvungen att slänga. Jag har en maskot med mig som jag fick av min moster, en "skyddsängel". Så helt själv är jag inte:)

//Mika

//Mika