På promenix

Ivan och jag stod vid en korsning och diskuterade om vi skulle gå den snabba vägen eller om vi skulle gå via den plats där en man några minuter senare skulle bli skjuten i sin bil. Ovetandes valde vi den snabbaste vägen hem och helikoptern som följde mig fick berätta att något hänt. Det absolut sjukaste, som är riktigt sjukt, är att jag inte blir förvånad. Inte ett dugg faktiskt.
Det var kul att träffa en Ivan som var något brunare än vanligt. Just att han solat gjorde det roligt!
//Mika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0