welosecontrol

När jag väl anlänt så fungerade inte min mobil (den fungerar men det går inte att ringa eller sms:a från den) så jag växlar pengar och ställer mig vid en fast telefon på flygplatsen och ringer tills mina fingrar gått ur led. Tanten i andra änden säger att Linnéa inte är tillgänglig, vad nu poängen med att säga det var. Jag gav upp och tog en buss ut till Santa Barbara. Jag tänkte att hon borde hitta mig där någonstans eftersom hon visste ungefär när jag skulle vara på plats. Men när jag hoppar av bussen efter några timmar så inser jag att Linnéa aldrig kommer hitta mig. Jag hade då varit i USA i nästan sex timmar utan att ha hört av mig. Så jag lämnar mitt bagage och springer in på ett hotell och frågar efter en telefon. Jag får hänga mig över en bardisk och knappa in numret som jag lärt mig utantill. Linnéa svarar. Jag försöker prata snabbt men Linnéa gör motsatsen och pratar dessutom med någon annan samtidigt. När jag inser att Linnéa helt lämnat mig i luren för den andra personen lägger jag på och springer ut till mina väskor igen. Sedan väntar jag lite till. Sedan går jag in på facebookchatten och får hjälp från Sverige med att sms:a Linnéa vid vilket hotell jag är. Så småningom dök hon upp i passagerarsätet på en bild, skrikandes efter mig.

Kvällen var lugn. Jag och Linnéa var ute och gick en sväng. Jag insåg att jag varit vaken i 46 timmar när jag och la mig så jag var inte alltför pigg.

Idag tog jag och Sara sovmorgon och sedan visade hon mig runt lite på Santa Barbara campus. Efter det mötte jag upp Linnéa för att vara med på en snabb lektion som drog ut på tiden och blev lång. Dock flög tiden förbi eftersom jag tycker att de t var riktigt roligt att lyssna på när de bearbetade sitt pågående projekt. Efter det blev blev det lunch och mer värdefull MikaochLinnéa-tid. Det finns lite att ta igen. Vi gick lite nere i stan innan Linnéa släppte mig med en vägbeskrivning till biblioteket där jag skulle hitta Sara. Jag lyckades ta mig dit (var inte alls många meter haha) och efter ett tag åkte vi hem, eller en bit hem i alla fall. Sara insåg att bussarna slutat gå efter 20 minuter på hållplatsen så vi handlade lite mat så länge. Life's good when it's good!

Sara:)

Jag har gjort resans första shoppinggrej med! Ett par flippflopps (stavning på det tack). Det är alltså seriöst för varmt för att gå med converse här...

Nu skall jag äta yoghurt och jordgubbar i väntan på Linnéa som slutar skolan om en halvtimme kanske. Sedan får jag äta det igen med henne:) It's all dark outside.

//Mika