welosecontrol

Vad jag däremot skall skriva om är det mycket speciella möte som idag ägde rum. Jag och min andra halva (som jag faktiskt har rätt att kalla henne, även känd som delägare till den här bloggen) möttes upp på ett cafe i Lund för att plugga. Det kanske inte låter så magiskt för er men det är det.

Under alla år jag har gått i skolan har jag pluggat tillsammans med Linnéa. Till en början hemma och i skolan men allt eftersom tiden gick tog vi oss ut i världen och slog oss ner på diverse olika caféer. Efter högstadiet förvånades vi över att vi gymnasiepluggade ihop. Efter det skiljdes vi åt men jag åkte till USA och hälsade på Linnéa i hennes vardag så att jag kunde plugga med henne där. Och nu är vi båda i Lund. Vi möttes över varsin kaffe och det slog mig att allting är precis som det alltid har varit. Det kommer alltid att vara så och det är en av de bästa känslorna jag känner. Vi har mycket gemensamt men pluggandet är något speciellt. Vi gjorde absolut ingenting på de fyra timmarna vi satt bredvid varandra. Vi borde verkligen ha pluggat båda två men böckerna gick inte att öppna. Det var verkligen tragiskt så istället fick vi fördriva tiden men att prata... Vi är lika dåliga båda två.

När vi var mindre och Linnéa pratade om att hon och jag var bästa vänner sa hennes mamma att det inte var säkert att vi skulle vara det hela livet, ibland förändras saker och man växer ifrån varandra. Nu när vi har tagit oss hit vet vi att vi aldrig växer ifrån varandra, det finns inte. Det bästa med Linnéa är att jag vet att hon varit precis där jag är, oavsett var jag är. Det innebär, att när jag känner mig totalkass för att jag inte pluggar eller gör något som helst annat vettigt, så är hon precis lika dålig som jag är. Det är äkta vänskap det, alltid värdelösa tillsammans.

//Mika