welosecontrol

Jag har märkt av två personlighetsförändringar sedan jag flyttade hit:

1. Jag har inte tagit ett enda kort på två veckor.

Nu ljuger jag för det har jag. Men inte med min systemkamera. Jag har inte orkat bära med mig den för man vet inte vad som resulterar i utgång. Jag har tagit tre kort med min lilla digitalkamera och jag skall lära mig att använda den mer, perfekt storlek. Därför har det inte kommit upp några bilder från mitt liv här på bloggen (annat än dem jag tar på mig själv med datorn, haha). Jag tycker inte att mobilen gör saker och ting rättvisa.

2. Jag kom på mig själv med att svära högt och verkligen bli arg på mig själv när jag spillde kaffe på mina jeans häromdagen. Det var dagen efter att jag tvättat och jag visste att jag inte skulle tvätta på fem dagar. Det är en ny typ av problem som dykt upp, som egentligen inte är ett problem. Jag blev bara lite ledsen.

I fredags hade jag nollningsgrillning i en park med liveband. Det blev en lyckad kväll även då och vi dansade tills det stängde som vanligt (tror jag). (Kul att jag skriver "som vanligt" när det är min andra helg här. Ni förstår att jag måste överdriva för att få det att låta intressant).

Igår hade jag en konstig dag. Jag skulle läsa en artikel på datorn men artikeln var vänd åt fel håll. Eftersom jag inte har några sladdar till mig skrivare var jag tvungen att läsa den på datorn. Så jag låg i min säng och läste med huvudet mot madrassen så att bokstäverna skulle hamna på rätt håll (var en jobbig inskannad fil jag inte kunde vända åt rätt håll). Det var som uppgjort för att jag skulle somna när jag redan låg ner i sängen. Jag somnade och vaknade lagom till en ny utgång!

När jag gick hem från bussen i fredagsnatt träffade jag en skön tjej: "Jag har inte pojkvän för jag litar inte på pojkvänner". Trots att hon såg snäll ut vågade jag inte säga emot. Jag ville bara få sagt att pojkvänner inte är en kategori av människor utan att de är precis som alla andra, och att man egentligen inte kan lite på någon. Men hon tyckte att de visst var en grupp man kunde peka ut. Antagligen var hon i behov av någon eftersom hon själv svarade på frågan om hon hade pojkvän utan att jag ställt den... Haha

Så idag har jag haft en hel pluggdag. Det finns mycket saker man kan göra för att slippa plugga. Idag kokade jag ett ägg, som jag inte åt och som jag aldrig hade en tanke på att äta egentligen. Det känns som att det kan vara denna veckans sämsta tidsfördriv...

Sedan så tänkte jag att jag skulle skrolla ner till min facebookprofils födsel, bara för att. Jag gav det tre tappra försök och kom till början av 2008 som längst sedan råkade jag av misstag klicka mig in på någon som skrivit på min wall (Hade velat print screena "Mikaela joined facebook" eller vad det kan tänkas stå, som bevis, om jag lyckats ta mig dit). Det blev en resa genom tiden som slutade i depression då jag upptäckte att jag på min sjuttonårsdag fick 8 grattis på min wall. Åtta...! Ingen av mina närmsta vänner hade skrivit. Om jag varit med om en så tragisk händelse i mitt liv så känns det som att jag borde minnas den? Eller så var det en så svår bearbetningsperiod att allt blev svart för mig. Det känns ju som att facebook borde ha gjort ett fel där men jag vet inte vad det skulle vara för fel... Sjutton är väl ingen ålder att fira, så enkelt är det.

Jag har också suttit i min säng och bara suttit för att det åskade. Jag drog ut alla kontakter och stängde av datorn och satt med armarna runt mina knän och njöt av att jag faktiskt inte kunde plugga. Jag undrade hur längre jag skulle kunna sitta så och övertala mig själv om att jag gjorde det för att jag var rädd för ovädret.

Åter igen så tycker jag att det är kul att plugg men just idag kom jag aldrig igång.

Jag har också suttit såhär ett flertal timmar. Jag skall bli låtskrivare och Ivan skall sjunga mina låtar. Jag kan verkligen inte sjunga och kan inte ens få till det så som jag vill att det skall låta när jag spelar in klipp till Ivan. Men jag tror att det kommer bli bra, första albumet kommer nog redan om sisådär 207 år om vi har tur. Jag gillar skarpt när Ivan sjunger men hans krav (nästan ett krav i alla fall) är att låtarna skall vara på svenska... Vi har suttit många kvällar och försökt få ihop det men det slutar mest i trams då vi inser att vi verken är Melissa Horn eller Håkan, haha:)

//Mika