Tradigt
När jag i två dagar jagat diverse intyg (och dessutom bloggat om det) kändes det väldigt dävet när jag idag skulle köpa det nya busskortet och tanten i luckan säger att jag måste ha en bild med mig. En bild för att kortet är personligt! Nära till tårar gav jag upp, sa att jag inte behövde ha ett studentkort och tog tillbaka mitt intyg. Hade jag gråtit hade jag inte gjort det för de 247 kronorna jag inte tjänade in (man är väl inte student heller...) utan för att jag ägnat mitt liv åt dessa intyg i två hela dagar. Det kändes som meningen med livet att få ett studentkort! "Så du visste inte att du behövde ha ett kort med dig?" sa tanten i luckan och verkade faktiskt tycka lite synd om mig. Självklart visste jag det och jag övervägde någon sekund att räcka fram den A4-bild jag printade ut i morse men då hade jag behövt försvara mig med att jag förstår att det är fel format men att jag hade en stressig morgon...
Nu skall jag på korridorsfest i min blivande korridor. Alla nya skall laga mat!
Jag bloggar från min mobil för första gången! Rolig ide, att blogg.se blivit en app, tanke jag först. Men med tanke på vilken superpedant jag är i vissa lägen så kommer inte det här att fungera. Jag kan inte skriva mitt namn i feta bokstäver som jag alltid gör annars. Det går säkert att göra det även här men jag kommer inte lära mig det. Därför måste jag sluta med mobilbloggning, nästan redan innan jag börjat. Hela min aura rubbas av att jag förstör detaljer i mitt liv. Jättetöntigt och onödigt och jag jobbar på att bli av med det!
//Mika
