welosecontrol

Jag tror det var sista dagen som jag jobbade på Ica som jag satt i kassan med ett ganska så överdrivet beteende eftersom jag var glad. En tjej i min ålder kommer fram till kassan för att betala sina varor och redan när hon är tre meter ifrån mig känner jag doften av hennes parfym (Det var också ungefär på det avståndet jag överentusiastiskt hejade på henne med tron om att jag skulle skrämma iväg henne).

Jag ville fråga henne vad det var för parfym eftersom jag för första gången i mitt liv var intresserad av vad det var för parfym någon annan människa bar. Jag ville också lukta så.

Egentligen blir väl de allra flesta människorna glada av att man frågar det, eftersom det är en komplimang. Men med tanke på bredden på mitt leende och min redan övertrevliga attityd var jag rädd att hon skulle uppfatta det fel. Ja, som att jag stötte på henne. Så jag drog på det men sedan kunde jag inte låta bli. Det kändes som jag var med i någon klämkäck serie där jag låtsades intressera mig för parfymer och andra tjejiga saker såsom naglar och frukt. Det som saknades var bara cupcakesen och tv-kamerorna.

Jag: Jag måste bara få fråga vad det är för parfym du har? Den luktar verkligen jättegott!

Kund: Åh tack! Det är den där "KNY", eller vad den heter... Det är ett äpple typ..

Jag: Aaa, heter den inte DKNY...?

Kund: Jo, precis den! Det är ett grönt äpple!

Jag: Tack, jag får nästan skaffa mig den!

Jo men Mika, vad är det din parfym heter nu igen? Är det inte DKNY? Det gröna äpplet?

Parfymer kommer och går men det är den enda parfymen jag hållit fast vid genom åren. Jag kunde inte med att säga det till henne och jag kunde knappt med att rätta henne när hon sa fel. På ett sätt var det roligt, eftersom jag aldrig reagerat på en lukt så mycket innan. Men så gick jag in på lagret och berättade vad jag just varit med om och fick till svar att en parfym kan lukta olika på olika personer. Tro fan det för så gott har jag aldrig luktat!

//Mika