welosecontrol

Hej, tjejen som inte gillar beslut bloggar igen. Jag hade en period för inte så längesedan då jag gillade förändringar. Jag har aldrig varit mycket för dem men tyckte då att det var härligt att vara nytänkande och bryta lite gamla mönster. Det sitter fortfarande i men det finns saker jag vill hålla fast vid, förändringar som är jobbiga att deala med. Min bästa hästvän ingår i en utav dem.

Vad jag vill just nu är att flytta till Lund och plugga där. Att ha en häst att ta hand om här hemma i Göteborg känns inte som något hit. Så jag måste säga farväl till Zacke, eller snarare, vi måste säga farväl till varandra. Det skrämmer mig att det är så jobbigt som det är, att vinka hejdå till en häst. Under drygt fem år han jag varit med honom flera gånger i veckan vilket givetvis gör att det finns ett starkt band mellan oss. Jag är inte ledsen över att jag lägger ner ridningen för ett tag, den kan jag återuppta. Jag är ledsen för att jag lägger ner Zacke, som har så mycket karaktär att det inte ens är värt för mig att börja skriva om honom här. Det suger att lämna en vän som alltid ställt upp med att låta mig vara med honom varje gång jag velat det. Att han välkomnat mig med sitt gnäggande de gånger jag flytt från skolan är guld värt. Att få prata skit om vem man vill och veta att det aldrig når någon annan är ganska skönt. Det här är hemskt, inser jag nu. Jag skall bo hos honom hela den här helgen, eftersom det blir den sista helgen vi har ihop. Givetvis kommer jag kunna hälsa på honom när jag vill men jag kommer inte kunna galoppera iväg med honom kockan sex på morgonen nästa gång jag är olyckligt kär. Han är helt enkelt bästa botmedlet mot allt. Verkligen allt.

Linnéa var med och filmade honom för ett tag sedan och jag har tagit ut lite stillbilder ut filmerna:

//Mika