Mitt skrivbord berättar
Ofta säger man att hundar kan beskriva sina ägare genom att bara vara, eller? Man säger i alla fall att vissa saker talar om hurdan man är, sedan om det är hundar eller skor har jag egentligen ingen större koll på. Jag gillar inte mitt skrivbord och det är prio nummer 175 att göra mig av med det och skaffa mig ett nytt. Jag tänkte i alla fall, att min skrivbord kanske beskriver vem jag är, jag har ju trots allt ingen hund...
Presentkorten som ligger på ena hyllan kan vara ett tecken på att jag är omtyckt. Det kan också vara ett tecken på att jag gör allt jag kan för att få det att se ut som att jag är omtyckt, ni vet ju inte ifall det är så att jag köpt dem till mig själv med det här inlägget i åtanke.
Tavlan längst upp till höger fick jag av Linn när jag fyllde arton. Jag har inte haft en så konstig relation till någon som jag har till henne. Vid den tiden då jag fick tavlan var vi riktigt bra kompisar, ändå fick allt vi någonsin skrivit till varandra plats på ett A4? Att vi har något speciellt säger jag utan att tvivla. Vad det säger om mig, att jag är halvt speciell?
Den lilla "var dig själv annars finns ingen som du"-tavlan tar fram min djupa sida som givetvis också måste få uttrycka sig på mitt skrivbord! Budskapet säger också en hel del om mina värderingar (nu är jag fullt seriös!) När jag gick i ettan gjorde jag ett estetiskt arbete kring den meningen.
Cs, counter-strike är väl något man förväntar sig hitta hemma hos alla nittonåriga tjejer? Inte? Är det femtonåriga pojkar man gör det hos? Ärligt talat vet jag inte om folk fortfarande håller på med det här spelet eller om alla gått igenom den fasen och lämnat den bakom sig. Att det finns i min hylla beror i alla fall på att jag och Linnéa köpte varsitt spel när vi gick i åttan. Planen var att killarna i klassen skulle lära oss så att vi skulle bli grymma och sedan slå våra kompisar. Men det blev inte så mycket med det... För min del var det roligt nog att få säga hej med en tjejröst inne på vent, att jag sedan inte kunde spela kvittade för min del. Jag har helt enkelt varit ganska så cool.
Den lilla blåa lappen i mitten av bilden är ett vikt A4-papper. Jag, Linn och Larne var ute och åt en tisdag när Larne fyllde nitton och då bestämde vi oss för att skriva några ord till varandra. Alla har varsitt papper med unika hälsningar från alla tre. På varandras femtioårsfester skall vi läsa upp vad som står. Jag vet inte vad de två andra har skrivit i de papper som de har, jag har bara läst mitt. Min idé vilket gör mig påhittig.
En biobiljett nere i högra hörnet talar om att jag sparar allt jag tycker har betydelse. Jag kommer sluta i ett tv-program på kanal 5 där jag får hjälp med att slänga saker....
Skivan Christmas Colletion är med bara för att jag måste lyssna på den varje jul. Jag är traditionernas... ja vadå? Jag är kär i traditioner och gillar inte att bryta mönster jag gillar även om jag vet att det ibland leder till något bättre.
Den skeva ringen som är inuti den andra lite fetare ringen är ringen som symboliserar min rädsla för att jag hela tiden tänker vad som skulle kunna hända i olika situationer. Jag har alltid ringen på mig men för någon vecka sedan så fastnade jag med den på jobbet när jag stod på en pall och skulle fixa en grej. Ringen blev som ni ser skev och jag blev rädd och tänkte resten av den dagen på att hela mitt finger kunde åkt av då jag hängde mig i ringen. Det var någon fotbollsspelare som blev av med sitt finger när han hoppade upp för att klappa till målet på planen en gång. Usch för det!
Disken kan jag inte hålla undan för er. Det känner jag, jag måste vara ärlig. Vad betyder det? Att jag är normal?
Mina högtalare, min lampa, min dator, min skrivare osv struntade jag i att ta med. De säger ändå ingenting.
Enligt mitt skrivbord är jag alltså en omtyckt, påhittig vän som har anlag till att vara djup. Jag var fräck när jag var yngre men har växt ifrån det nu. Jag tänker alldeles för mycket på vad som skulle kunna hända istället för att bara skita i det som faktiskt inte händer. Och så sparar jag på allt, vilket är ganska gulligt och vilket många har tackat mig för i olika sammanhang. Fast det går ju att hitta en balans...
Jaa, när jag själv får välja vilka delar av mitt skrivbord som skall vara med så tycker jag att jag verkar vara en ganska bra människa. Här kommer bordets charmigaste:
// Mika
Presentkorten som ligger på ena hyllan kan vara ett tecken på att jag är omtyckt. Det kan också vara ett tecken på att jag gör allt jag kan för att få det att se ut som att jag är omtyckt, ni vet ju inte ifall det är så att jag köpt dem till mig själv med det här inlägget i åtanke.
Tavlan längst upp till höger fick jag av Linn när jag fyllde arton. Jag har inte haft en så konstig relation till någon som jag har till henne. Vid den tiden då jag fick tavlan var vi riktigt bra kompisar, ändå fick allt vi någonsin skrivit till varandra plats på ett A4? Att vi har något speciellt säger jag utan att tvivla. Vad det säger om mig, att jag är halvt speciell?
Den lilla "var dig själv annars finns ingen som du"-tavlan tar fram min djupa sida som givetvis också måste få uttrycka sig på mitt skrivbord! Budskapet säger också en hel del om mina värderingar (nu är jag fullt seriös!) När jag gick i ettan gjorde jag ett estetiskt arbete kring den meningen.
Cs, counter-strike är väl något man förväntar sig hitta hemma hos alla nittonåriga tjejer? Inte? Är det femtonåriga pojkar man gör det hos? Ärligt talat vet jag inte om folk fortfarande håller på med det här spelet eller om alla gått igenom den fasen och lämnat den bakom sig. Att det finns i min hylla beror i alla fall på att jag och Linnéa köpte varsitt spel när vi gick i åttan. Planen var att killarna i klassen skulle lära oss så att vi skulle bli grymma och sedan slå våra kompisar. Men det blev inte så mycket med det... För min del var det roligt nog att få säga hej med en tjejröst inne på vent, att jag sedan inte kunde spela kvittade för min del. Jag har helt enkelt varit ganska så cool.
Den lilla blåa lappen i mitten av bilden är ett vikt A4-papper. Jag, Linn och Larne var ute och åt en tisdag när Larne fyllde nitton och då bestämde vi oss för att skriva några ord till varandra. Alla har varsitt papper med unika hälsningar från alla tre. På varandras femtioårsfester skall vi läsa upp vad som står. Jag vet inte vad de två andra har skrivit i de papper som de har, jag har bara läst mitt. Min idé vilket gör mig påhittig.
En biobiljett nere i högra hörnet talar om att jag sparar allt jag tycker har betydelse. Jag kommer sluta i ett tv-program på kanal 5 där jag får hjälp med att slänga saker....
Skivan Christmas Colletion är med bara för att jag måste lyssna på den varje jul. Jag är traditionernas... ja vadå? Jag är kär i traditioner och gillar inte att bryta mönster jag gillar även om jag vet att det ibland leder till något bättre.
Den skeva ringen som är inuti den andra lite fetare ringen är ringen som symboliserar min rädsla för att jag hela tiden tänker vad som skulle kunna hända i olika situationer. Jag har alltid ringen på mig men för någon vecka sedan så fastnade jag med den på jobbet när jag stod på en pall och skulle fixa en grej. Ringen blev som ni ser skev och jag blev rädd och tänkte resten av den dagen på att hela mitt finger kunde åkt av då jag hängde mig i ringen. Det var någon fotbollsspelare som blev av med sitt finger när han hoppade upp för att klappa till målet på planen en gång. Usch för det!
Disken kan jag inte hålla undan för er. Det känner jag, jag måste vara ärlig. Vad betyder det? Att jag är normal?
Mina högtalare, min lampa, min dator, min skrivare osv struntade jag i att ta med. De säger ändå ingenting.
Enligt mitt skrivbord är jag alltså en omtyckt, påhittig vän som har anlag till att vara djup. Jag var fräck när jag var yngre men har växt ifrån det nu. Jag tänker alldeles för mycket på vad som skulle kunna hända istället för att bara skita i det som faktiskt inte händer. Och så sparar jag på allt, vilket är ganska gulligt och vilket många har tackat mig för i olika sammanhang. Fast det går ju att hitta en balans...
Jaa, när jag själv får välja vilka delar av mitt skrivbord som skall vara med så tycker jag att jag verkar vara en ganska bra människa. Här kommer bordets charmigaste:
// Mika
Kommentarer
Postat av: yam
oj den sista var inte lite torr! ;D
Trackback
