Det är konstigt att man önskar att man vore si eller så när det är man själv som bestämmer vem man är
Jag fortsätter lite på gårdagens tema. Jag har delade meningar om vad jag tycker om livet. Ena dagen går det ut på att endast ha roligt och andra dagen deppar jag över att jag inte har en jäkla aning om vad det går ut på. I morse var jag i stallet innan jobbet. När jag väl kommit upp på hästryggen och gett mig ut i skogen kändes det som att det som pågick just då var meningen med livet. Det handlar nog om att vara lycklig, vilket kan vara en tillräckligt djup mening. Det som var slående var att jag mötte människor på vägen, alla bärandes på varsitt liv. En ung mamma var ute och gick med en barnvagn, en annan tjej var ute och sprang och på driving rangen stod en man och slog golfbollar för livet. Jag var tjejen på hästen. Alla tre fascinerade mig och på sju sekunder visste jag precis hur deras liv såg ut. Det trodde jag i alla fall. Och jag avundades dem alla. Jag önskade att jag också var hurtig nog att vara ute och springa så tidigt på fredagmorgon eller att jag hade ett så brinnande intresse för golf att jag ensam stod och slog, fortfarande samma jäkla fredagmorgon. Mamman blev jag avundsjuk på eftersom jag aldrig kommer uppleva hur det är att vara mamma i hennes ålder, om man nu bara lever ett liv.
Sedan slog det mig att de kanske inte alls levde sina drömmar och gjorde precis det som de helst önskade. Tjejen i joggingskorna kanske var beroende och hade träningsmani, mannen på rangen kanske inte hade någon att dela golfen med och den unga mamman kanske inte alls hade valt att vara i den sits hon var. Vad gällde mig däremot, visste jag ju med säkerhet att jag ville sitta på hästen som jag satt på tidigt denna fredag. Jag vet att jag med avund hade tittad upp på ryttaren om jag själv traskat på marken. Ändå tittar jag med avund neråt. Alla behöver något men alla behöver inte samma sak. Vi människor kan inte alltid få det vi vill, alla har inte alla förutsättningar. Alla har dock inflytande på sitt egna liv och alla bör vara sitt livs egna härskare. Allt handlar om hur man gör det. Det är upp till mig och jag går, cyklar, åker bil eller buss till stallet. Jag väljer om jag vill vara där tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Mina val fattar jag utefter hur jag ser mig själv. Jag vill vara den hurtiga. Jag vill utnyttja dagen och slå samman nytta med nöje. Jag är den praktiska och logiska och därför fattar jag mina beslut så att jag blir det. Eller? Nej, inte precis. Men jag jobbar mot det. En person är inte beroende av någon annan människa, verken fysiskt eller psykiskt. Så länge du har dig själv har du någon du kan räkna med. Jag vill inte vara så som någon annan önskar att jag vore, jag vill vara så som jag själv önskar att jag är. Givetvis vill jag vara på ett sätt som även är andra människor till lags men det är inkluderat i min egen drömversion av mig. Vad gäller mina vanor, hur mina dagar ser ut, bygger helt på mina egna visioner. Därför vände jag idag på en skalbagge som låg och sprattlade hjälplöst på rygg. För att jag vill vara en person som vänder på skalbaggar som ligger och sprattlar hjälplöst på vägen. Eller så hittade jag helt enkelt inte en anledning till att inte göra det.
När jag släppte ut Zacke i hagen igen höll han arabsvansen högt och galopperade iväg till de andra hästarna. Han lever nog det livet han vill, han vet inget annat:)
// Mika
