welosecontrol

Mamma säger alltid, att har du klarat en dag så klarar du en till. Alltid lika länge till som du redan avklarat.

Man vet redan innan att saknaden kommer vara stor. Att bara en dag utan kommer att vara en dag i rena helvetet.

Men så kommer dag ett och man överlever. Till sin förvåning även dag två. Sedan har det gått 20 iPodfria dagar och man är fortfarande lika levande.

Att vara utan en iPod eller mobil är katastrof. Det vet alla. Om mobilen skulle laddas ur under en utgång eller runda på stan så går jorden under. Det är sant, den gör det men bara i några dagar. Sedan vänjer man sig. Inser att det inte är så farligt och i mitt fall, att livet är ganska så bra ändå.

Men så kommer comebacken och det känns som att man har något extra i livet.

Igår fick lyssna mig tills sömns på min iPod igen efter nästan tre veckor sedan sist. Passande nog var första låten den gav mig "I'd rather be with you".

För även om jag klarar mig utan så insåg jag att jag rather be with, than without my iPod.
Varför klara sig utan saker bara för att man kan?
Precis.
Och min iPod vill hellre vara med mig än med någon annan! Det är bara jag som skriver godnatt till den på dess antecknigar innan jag somnar:)


(med Joshua Radin)
// Mika