welosecontrol

Bra start på dagen!

//Mika

Givetvis är detta en stressor (någonting som sätter krav). Men efter min kognitiva bedömning har jag kommit fram till att jag har bra med hardiness samt ett starkt coping self-efficacy vilket gör att jag kommer klara av uppgiften utan problem. Jag ser situationen som en utmaning snarare än som ett hinder. Nyckelordet kontroll finns med mig. Jag hoppas att uppgiften är fysiskt möjlig att genomföra, kan bli jobbigt annars.

//Mika

Vi har inget liv hej!

Igår satt vi i ett av Lunds många grupprum till klockan tio då de stängde. Då delade vi på oss och jag och Rosanna gick hem till henne för ytterligare några timmars plugg. Strax efter klockan åtta i morse hämtade jag nycklarna till mitt nya hem (Yippi!) och efter frukosten satte vi oss i Universitetsbiblioteket och där sitter vi ännu. På rad i varsitt litet bås läser vi om människor som lever med olika person i en och samma kropp. Det finns en tjej som växlar mellan två personligheter (finns nog många men läser om just henne nu). Den ena är högerhänt och den andra är vänsterhänt. Den ena höll på att dö av ett getingstick medan den andra inte reagerade alls. Den ena är långsynt och den andra är närsynt. Båda två i samma kropp. Vad tokigt det kan bli va?

Galet intressant är det i alla fall!

//Mika

//Mika

När håret ser ut såhär så ger man upp innan man försökt. Jag gör det i alla fall. Det kanske inte ser så farligt ut, jag tycker att det ser bra ut på bilderna jämför mig vad det gör i spegeln, haha. Även om jag skulle lägga tid på att platta det så får jag inte styra över hur det skall ligga på huvudet så det är lika bra att låta det vara för då ser man inte att det lägger sig konstigt. Man ser bara ett burr.

Av alla saker i världen fick jag hem ett mobilband att ha mobilen i kring halsen (se bild). Det är inte det minsta diskret och är i största laget. Jag kan ha mobilen i jackfickan. Eller i väskan med skolsaker som jag ändå bär med mig. Eller så har jag den i min stora mobil-på-magen väska som inte rymmer någonting annat än mobilen (inte ens den för iPhonen är tydligen för stor.

Tänk om de kunde tagit lite av materialet från själva bandet till själva fickan till mobilen istället, då kanske den hade fått plats!

Missförstå mig inte, jag tackar Onepiece för den fina gåvan. Jag skall allt komma på ett användningsområde för den. Jag kan kanske fylla den med lite nötter så har jag alltid ett mellanmål till hands, för det får nog plats. En nöt i alla fall. Eller?

//Mika

Tidig tisdagsmorgon har resulterat i att jag fått pluggat mycket mer än förväntat. Jag har också varit sådär soft att jag målat naglarna samtidigt som jag pluggat så effektivt. Jag dricker te och lyssnar på lugn musik som motverkar stress. Lägenheten har fyllts med små vita moln som jag svävar på och min bok som tidigare vägde närmare tre kilo väger numera ingenting. Så bra går det.

Eller så är det så att jag har hängt upp min tvätt i lägenheten halva morgonen (till dubstep) eftersom jag inte hann torka den. Jag tänkte måla naglarna så jag tog en ångestfylld paus från pluggandet för att göra det., jag kan absolut inte göra det samtidigt. Målade ena handen men blev för rastlös av att sitta stil och låta det torka så jag hispade runt, gick in i ett lakan och förstörde det totalt. Insåg att mina naglar är för fula för att uppmärksammas med nagellack. Så jag lade ännu lite mer tid på att ta bort det på den handen jag hann måla. Jag tappade flowet jag aldrig kom in i och nu sitter jag här och skäller på mig själv för att jag bloggar samtidigt som jag fortfarande skriver inlägget.

Nu skall jag i alla fall fortsätta, det går faktiskt bra när man kommer in i det:) Skolan börjar vid tre. Kaffe innan dess? Ja tack.

//Mika

Mamma är och hälsar på mig idag. Det är tur att hon är det! Det ger mig en anledning till att gå på stan istället för att plugga (vilket jag gjort så flitigt hela helgen...) plus att mamma på besök betyder lyxig middag vilket man inte är med om allt för ofta som fattig student... Jag lever mest på nudlar och vatten.

Nu skall vi se på solsidan, myyyys! På torsdag flyttar jag till mitt korridorsrum. Det längtar jag efter!

//Mika

* Det är en viktigt med sociala relationer och att prata ut om det som tynger oss. Men när pratande övergår till ältande (jag tror inte att jag någonsin ens passerar pratande-nivån innan jag intar ältandet) leder det till att man aldrig släpper sina problem. Det i sin tur kan säkert leda till att man blir psykiskt störd (har inte kollat upp det men det skulle inte förvåna mig). Det kändes som att jag satt på föreläsningen och föreläsaren skrattade mig i ansiktet och fick mig att känna att det är världens självklaraste sak att det bara leder till ännu mer problem att diskutera saker i all oändlighet. Jag kände mig dum på grund av att jag tidigare känt mig som en ganska klipsk människa som ältar saker tills jag inte kan släppa dem. Jag menar, min dagliga "meningen med livet" diskussionen med mig själv går verkligen framåt...

*Vi genomgår någonting som heter "Utmattnings-fasen" när vi talar om stress och långvariga stressmoment. Det kan i värsta fall leda till dödsfall. "Det är ingenting som rör mig", tänkte jag. Det tills jag fick reda på att en tenta kan vara ett sådant där långvarigt stressmoment-.-

*Jag satt tydligen också för upprätt i föreläsningssalen för mitt eget bästa. Det innebär att jag är stressad och lättare får hjärt- och kärlsjukdomar.

Det är så kul att läsa psykologi för man lär sig så mycket. Om sig själv. Och om hur ens framtid kommer se ut. Om den nu ens finns.

//Mika

Jag har det mysigast! Ville bara säga det!

//Mika

Eftersom Karl blev vegetarian (i en månad) på fyllan förra veckan fick vi anpassa dagens kost efter det. Vi lagade samma mat som sist eftersom vi studenter inte har någon som helst fantasi! Men gott blev det!

Förutom det har jag skypat med Linnéa i kanske fyra,fem timmar. Det är inte så komplicerat som det låter utan vi har varandra på högtalare medans vi gör annat. Det roliga är att vi spelar musik för varandra och vi (i alla fall jag) glömmer bort att jag är inne på skype och blir riktigt skraj när någon ropar på mig från det andra rummet. Haha, det var roligt ja:)

(Angående bilden så har Karl sin cykel uppe i lägenheten och måste bära den ner från vindsvåningen varje gång han skall cykla)

//Mika

Jag vill bara skriva hur duktiga vi är! Just nu sitter vi nere i ett grupprum i underjorden och köttar, som vi säger. Kaffe, choklad och vitaminvatten.

Min tanke med bilden var att jag skulle le och ge mig själv lite "facial feedback" (jag vet vad det innebär eftersom jag pluggat så hårt!)

Nej nu vill jag att de andra kommer tillbaka från sin paus så att jag får gjort något. Om 83 minuter måste vi flytta på oss för då stänger de här. Min lägenhet är så ostädad att jag inte vill plugga där. Jag har nog inte diskat på en vecka...

//Mika

Jag är fullkomligt galen i den låten. Vissa dagar går den på repeat hela morgonen.

Jag fick precis en ljudklipp där min kompis Ivan spelat in låten. Moas röst är unik och svårslagen men Ivans version ger mig hopp. Han är fruktansvärt duktig och det ger hopp om vad han en dag kommer kunna göra för musik. Det kan vara för att han är en av mina absolut bästa kompisar som jag är svag för hans röst men jag tror inte det, jag tror inte att jag är ensam. Synd att jag måste plugga, jag hade hellre velat försöka skriva låtar till honom, haha. Nu har jag i alla fall någonting som tar mig igenom den här pluggkvällen (natten).

//Mika

Jag planerar att dubbel-dygna för att klara det hela. Soft plan tycker jag!

//Mika

Det här är för övrig den enda kontakten vi har: jag skriver "13.37" en gång om dagen och han ber mig sluta.

//Mika

Åter igen befinner jag mig i en tentavecka. Det kommer bli många tradiga timmar de kommande dagarna men det är det värt. Det känns inte så tungt faktiskt. Det känns mest soft, mysigt typ. Konstig känsla kan man tycka. Jag tycker det.

//Mika

//Mika